Nu har det gått ett tag sen vi var i Frankrike där jag och Polda red 160km. Det hela började med att en vecka innan vi skulle åka så ramlade jag av och skadade knät, dagarna efter gjorde det fruktansvärt ont när jag red men inget när jag gick på det. Men efter några dagar gjorde det bara ondare och ondare och på fredagen kunde jag inte ens gå på det så när Martin kom hem från jobbet så åkte vi in till akuten. Läkaren säger att jag bör inte rida på 3 veckor, men jag förklarar för han att det ska jag, jag ska åka till Frankrike på tisdagen och rida 160km på fredagen det är mitt sista kval för EM...... Jag fick värktabletter utskrivet, lite bandage osv med mig hem.. Vi åker till Frankrike och jag provrider med bandaget på torsdagen men det går inte att ha det för det gjorde mycket ondare, så jag bestämmer att jag får rida utan och hoppas på det bästa.

Sabina fick såklart sköta uppspringningen i veterinärbesiktningarna. Polda är ju alltid ett stort frågetecken på tävlingar, om hon kommer sticka eller om hon kommer vara lugn, det är aldrig något man vet med henne. Jag hoppades ju såklart över hela mitt hjärta att hon skulle vara lugn! På morgonen när vi sadlade och gjorde henne i ordning för starten var hon lugn och trevlig, samma på uppvärmningen bara att hon bet fast bet fast i bettet men hon lyssnade. Så jag passade på att gå in i startklungan längst fram som träning med henne i och med att målet är EM och där är det ingen lugn start som på vanliga tävlingar. Starten gick jätte bra och hon var så lugn och fin, galopperade avslappnat i hela 100m, sen började hon bocka och springa i sidled när jag höll i henne och det är oacceptablet eftersom hon stuckit med mig i 7mil i Tyskland förra året och det är inget jag vill vara med om igen. Så det blev diskution som jag vann och vi kom sist i startfältet och tillslut så såg vi inte en endaste. Men när hon slutat bocka och springa i sidled så kom vi närmare och närmare två ryttare som låg framför och på tävlingsområdet på väg in i vetrinärgrinden så galopperade vi om dom, eftersom jag vet att Polda går ner i puls snabbt så är det inget problem med henne att galoppera ända fram till ankomst. Såklart var hon nere i puls så fort vi fått av grejorna. Vetrinärbesiktningen gick felfritt och vi gör oss redo för nästa slinga och den rullar på lika bra som innan och även de andra slingorna. Inför sista slingan så blir mitt mål att rida på 20km/h. Vi klarade det inte riktigt då de 2 sista slingorna var det ett berg man skulle rida över där det var en trappa i sten man red upp för och en trappa i sten man red ner för. Men allt rullade på och jag är super stolt!! Vi plockade placeringar hela dagen, från att ha legat sist till att komma 10a mot ett riktigt tufft startfält och vi snittade 17.33km/h. Det ett riktigt bra resultat som jag är väldigt glad över. I Litauen i höstas red vi på 16.6km/h och nu red vi en mycket mer tekniskt bana på en högre hastighet. Det är ett bra resultat på träningen!

Däremot är det inte bra med mitt knä, nu fortfarande några veckor efter har jag fortfarande riktigt ont i mitt knä och väntar på remiss till magnetröntgen som jag hoppas att jag snart får så jag får veta vad som är felet på mitt knä så jag kan få veta när jag kan börja rida igen, börjar få abstinens! Förra veckan kom Linda Johansson hem till mig och tränade Biscaya åt mig, det blev 3 riktigt bra träningspass! Jag är så glad över att Linda har blivit en nära vän åt mig både privat och med hästar och tävlingar! Påvägen hem från Frankrike så frågade jag Linda om hon var intresserad av att tävla Ana åt mig på Sämsholmsritten 80km. Hon tackade ja, så i fredags så åkte vi hem till henne och senare på kvällen kom Sabina och Emma med Ana och Orkad.

På lördagen så tävlade då Linda Ana åt mig på 80km, Sabina och Emma red 50km på Orkad och Vigge. Alla blev godkända! Ana gick mycket bättre än vad vi förvantat oss, målet var att bara komma runt. Tyvärr så blev dom ensamma bara efter en stund på första slingan men det gick bra, men på andra sträckan så tyckte Ana att det va tråkigt att gå själv och springa så sakta så då blev hon sur, hon har ett väldigt hett temperament den hästen.. Men hon såg super pigg ut, så Linda fick bara jobba på att göra henne glad och på sista sträckan gick det riktigt bra!!

Nu är tanken att hon ska gå sin andra 80km på i Köpenhamn den 8 maj. För att sedan kunna gå upp internationellt. Tävling för Vigge och Orkads del får Sabina uppdatera om. Så tävlingarna framöver är Karlshamn, Köpenhamn och sedan årets SM!